Min sparresa – Vägen till ekonomisk frihet – Robert Sloberg

Min sparresa

Vägen till ekonomisk frihet

För drygt 3-4 år sen väcktes mitt stora intresse för sparande i största allmänhet och börsen i synnerhet. Det som i början av min sparresa fångade mitt intresse var dels möjligheten att kunna investera och göra vinst samt dels att få vara delaktig i ett långsiktigt gemensamt projekt, såsom det de facto är att äga aktier.

Ekonomi och pengar är ofrånkomligt något som rör alla människor och familjer på ett eller annat sätt. I min uppväxt var pengar varken något som var knapert eller något som fanns i överflöd. Däremot användes hushållets ekonomiska resurser på kortsiktiga, impulsiva transaktioner, ofta med mycket dåliga villkor. Detta medförde att jag genom min uppväxt såg pengar som ett medel för konsumtion och inte något för långsiktiga investeringar.

När jag var 19 år flyttade jag för första gången hemifrån, då från lilla Hörby till stora Uppsala. Anledningen till flytten var att jag skulle påbörja mina studier i Statsvetenskap vid Uppsala Universitet, studier som så småningom ledde fram till en mastersexamen i ovan nämnda ämne.

I samband med denna flytt blev jag tvungen att för första gången i mitt liv hantera hela det ekonomiska kretsloppet själv, det vill säga att jag blev ansvarig för att se till att tillräckliga resurser kom in och att dessa användes på ett ansvarsfullt sätt. När jag började studera låg CSN på dryga 9 tusen kr per månad och bostadsbidraget från Försäkringskassan på drygt 1 tusen kr per månad. För dessa 10 tusen kr skulle jag klara av att betala hyra, studielitteratur, mat, nöje samt andra basala utgifter som exempelvis mobilabonnemang.

Det var först här som jag märkte hur det ekonomiska tänkandet från min uppväxt hade kommit att prägla mig. När alternativen stod mellan att låna studielitteratur eller köpa den på kredit via Klarna så föll oftast tyvärr valet på det senare. I början var det inga problem att betala, det var enbart en mindre skuld på några tusen kr som jag kunde betala av månadsvis. Men, efterhand som min studietid fortlöpte växte också så mina skulder och vad jag valde att handla för saker på kredit. Som säkert många av er känner till har kreditföretag allt som oftast en väldigt hög ränta. Om minnet inte sviker mig låg min räntesats på cirka 20-25 procent av totalsumman som nu var uppe på dryga 20 tusen kr.


Efter tre år i Uppsala vid 22 års ålder, och en kandidatexamen i Statsvetenskap, flyttade jag tillbaka till Skåne, närmare bestämt till Malmö. Min plan för de närmaste åren var att jag skulle studera en masterutbildning i Statsvetenskap vid Lunds Universitet. I samband med denna flytt fick jag ett lån från en mycket vänlig bekant som gjorde att jag kunde lösa hela den kreditskuld som sedan tidigare hade byggts upp. Lånet jag fick kunde jag betala tillbaka utan ränta och när möjlighet fanns. Det var härefter som jag bestämde mig för att tänka mera långsiktigt gällande min privatekonomi. Trots den ökade medvetenheten var fortfarande investeringar och sparande något som var främmande för mig. Från 22 års ålder bestämde jag mig för att all konsumtion som görs inom den överskådliga framtiden som student ska kunna täckas med de inkomster som jag de facto hade där och då.

Vid 24 års ålder tog jag min mastersexamen i Statsvetenskap. Direkt efter att jag avslutade mina studier 2015 fick jag omgående arbete på ett företag i Malmö som administratör. Lönen var mycket låg och arbetsuppgifterna väldigt enkla och repetitiva, mina inkomster var i stort sätt inte större än när jag var student trots att jag nu arbetade heltid! Arbetet och min tidigare studieperiod lade ändock grunden för mitt synsätt på att man som enskild individ måste arbeta sig upp i livet, ansträngning ska löna sig och ingenting kommer gratis. Tidiga morgnar och evigt slit resulterade alltid i lön vid slutet av månaden, trots att det inte var det roligaste arbetet.

Fram tills 2015 hade mina investeringar i aktier varit mycket små, de få köp jag hade genomfört var helt utan tanke och omsorg. De aktier som hade ett ”coolt” namn och där jag kunde köpa många sett till antalet gick före de riktiga kvalitetsbolagen. Under mitt arbete på företaget i Malmö satt jag dagligen och lyssnade på poddar om ekonomi, aktier och investeringar. För att nämna den som har betytt allra mest för mig är det en podd som hette Prata Pengar. Nicklas Andersson och Philip Scholtzé blev mina källor till ekonomisk kunskap.

Jag blev avsnitt för avsnitt mer och mer kär i allt som rörde ekonomi, från makroekonomi som BNP, reporäntor och inflation till mikroekonomi där den enskilda konsumenten är i fokus. Personlighetsmässigt påminner jag om Nicklas när det kommer till energi och intresset för att nörda ner mig i detaljer som kan få vänner att somna. Detta är förmodligen en av anledningarna till att jag än i dag följer honom och hans arbete som sparekonom frenetiskt.


Jag blev helt enkelt förälskad i allt som rör ekonomi och sparande. Tankesättet om den långsiktiga investeringen och ränta på ränta effekten lät för mig så simpel och samtidigt så elegant, varför var inte ett långsiktigt sparande något som alla människor valde?

Det var här som min sparresa började på riktigt. Jag kastade mig ut på det stormiga havet som är börsen, där de många poddarna med Prata Pengar i spetsen var mina livbojar. Min strategi och målsättning var redan från dag 1 tydlig. Jag skulle investera i långsiktiga case med växande vinst och utdelning där även utdelningsandelen bör vara på en rimlig nivå. Vid 40 års ålder skulle portföljens utdelning täcka samtliga mina utgifter, sluta arbeta kommer jag nog aldrig att göra då detta är en stor del av mitt liv. I minst 10-15 olika bolag skulle jag månadsspara i för att både köpa när det är dyrt och när det är billigt. Jag försökte även säkerställa att mina bolag skulle vara i olika sektorer och handlas på olika marknader, allt för att minimera risken. I början var dock mina analysverktyg trubbiga och jag visste inte fullt ut vad jag skulle titta efter. Utifrån detta gjorde jag alla de klassiska misstag man som investerare kan göra.


Efter att jag 2016 fått ett nytt kvalificerat arbete på en myndighet där jag skulle kunna få göra karriär inom mitt egna område blev också medlen för att kunna investera större. Ett av mina första långsiktiga case blev HM. När jag analyserade dem utifrån deras historik såg allting väldigt bra ut. De hade haft en långsiktigt stigande vinst, även så utdelning och var ett stort känt bolag. När deras aktie fortsatte ner 10-20-30 procent växte min oro, detta även i samband då många av mina andra aktier gick mindre bra. Tankarna och känslorna gjorde att jag började allokera om kapital, vilket likt synsättet jag växte upp med, enbart ledde till mindre genomtänkta ekonomiska beslut. Funderingar på om det här med börsen verkligen var något för mig växte fram. Där och då satte jag mig ner och gjorde en större analys både rent historiskt gällande hur börser och marknader tenderar att agera över tid men även hur jag på ett mera sofistikerat sätt kunde analysera och förstå bolagen jag ska investera i.

Det första jag förstod var att känslor inte är något som hör hemma när det kommer till investeringar. Världens olika börser och marknader rör sig i bull och bear trender, i perioder kommer även det finaste av bolag att gå ner kraftigt. Att då köpa och sälja efter känslor leder bara till att man konstant ligger efter.

Det andra jag förstod var att min strategi med att köpa regelbundet över tid rent historiskt skulle skapa ett bra prisgenomsnitt och därmed generera avkastning. Jag skulle med andra ord göra en fundamental analys av företagets historik, aktuella siffror och deras vision, idé framåt för att skapa en bild av om jag ansåg att deras affärsidé var långsiktigt hållbar. Fann jag idén långsiktigt hållbar inkluderade jag företaget i min portfölj med målsättningen om att aldrig sälja bolaget och att ständigt göra regelbundna köp. Skulle jag mot förmodan sälja bolaget skulle det då först ske efter en ny analys och omvärdering av företaget.

Det tredje och sista jag förstod var att jag måste hålla mig till min strategi för att vid 40 års ålder kunna ha byggt en portfölj i den storleken som då kan generera passiv inkomst i form av aktieutdelning för att täcka samtliga mina utgifter. Jag kommer att behöva tro på min strategi i vått som torrt, såklart med självkritik.

Allt eftersom tiden och åren har gått mellan 2016 till 2020 har olika omfattande politiska och ekonomiska skeenden ägt rum såsom Brexit, Trump och handelskrig. Dessa händelser har alla påverkat världens börser på ett eller annat sätt. I den direkta anslutningen till många av ovanstående händelser har världens börser och då även min depå gått ner. Men jag fann stöd i att jag vet att min strategi långsiktigt fungerar. Trots att det i enskilda dagar, veckor eller till och med månader kan vara enorma nedställ har jag fortsatt att månadsspara på.

I dagsläget består min aktieportfölj av 50-60 olika företag i ett flertal olika marknader. Jag har utöver det hand om 6 andras sparportföljer där jag helt eller delvis har det fulla ansvaret. Dessa utgår självfallet utifrån samma strategi, jag misstänker att jag inte skulle klara av att vara en kortsiktig trader då det är mycket svårt att jämnt och ständigt träffa rätt i börsens svallande vågor. Till det har jag börjat intressera mig för att hantera min premiepension och tjänstepension. Jag har sett till att maximera min privatekonomi sett till vilka tjänster jag använder och hur jag konsumerar för att möjliggöra frigörandet av kapital för investeringar.

Jag ser idag att jag har kommit mycket längre än vad jag tidigare trodde skulle vara möjligt. Målet med att ha möjligheten att kunna uppnå en aktieutdelning så stor att den skulle täcka mina månatliga utgifter vid 40 års ålder ser ut att vara fullt möjlig att nå. År efter år överträffar jag de mål jag har sett upp om att procentuellt gå bättre än Stockholmsbörsens breda index och just nu ligger jag något före i min prognos. Men sparande och investeringar handlar inte för mig enbart om pengar, vilket för många kan vara svårt att förstå. Det handlar om gemenskapen, gemenskapen med alla underbara människor jag har fått chansen att prata och diskutera sparande med. Det handlar om kärleken till att se långsiktiga projekt där man som enskild person de facto har en reell möjlighet att påverka världen omkring sig och sin egen situation långt utöver vad man själv tror är möjligt.

Mitt allra största råd till dig som läser detta och själv vill börja med aktier, fonder eller på annat sätt investeringar är att bara börja. Alla gör misstag, och då är det bättre att göra dem i början av ens sparande. Man ska framförallt våga fråga och våga delta i gemenskapen som finns på exempelvis sociala medier, inga frågor är för dumma.

Att komma igång med sitt sparande kräver inte heller stora belopp, det räcker gott och väl om man enbart kan avvara exempelvis 50 till 100 kr i månaden, det viktiga är att man sparar regelbundet och i ett flertal olika aktier. Exempelvis är ett regelbundet sparande på 100 kr i månaden med en årlig avkastning på 8 procent, Stockholmsbörsens genomsnittliga avkastning för perioden 1999 till och med 2018, sett över 40 år värt hela 325 tusen kr!

Våga börja, det kan förändra ditt liv på så många olika sätt som du idag inte ens kan drömma om.

Robert Sloberg
28 år, boendes i Malmö.
Brinner för privat och sparekonomi, sport och spel.
Utbildning: Filosofie mastersexamen i Statsvetenskap vid Lunds Universitet
Twitter: @RobertSloberg

Bilder från Avanza.se och Robert själv.




Tack Robert för att du ville dela med dig av din sparresa!
Verkligen intressant läsning. 
Följer ni inte Robert på Twitter så är det dags att göra det nu. @RobertSloberg

För att läsa fler sparresor så klickar du dig tillbaka till sidan ”Min Sparresa”